www.good-stuff.se © 2007

 

Racerapporter.

SM Mantorp 18-19/9 2010.

Mantorp och finalen i SM och de två sista SM racen i 250 klassens historia. En klass som kördes första gången 1961, då Ulf Svensson blev mästare, berövas alltså sin SM status och jag inbillade mig att jag hade något att göra i detta historiska evenemang. Klassen har genom åren haft mästare som Kent Andersson, Bo Granath, Peter Sköld, Peter Lindén, Jan Hansson, Matti Maranen, Fredrik Watz, Johan Svärdgren, Henrik Nordgren, Sonni Harms, Andreas Mårtensson samt den siste och dubble mästaren Joakim Stensmo. Mängden grymma förare som kört klassen gör en annan väldigt ödmjuk inför vad man ska göra och vad man tänker om sig själv....

Tillbaka till verkligheten.
Eftersom schemat med torsdagsträning inte passade mig något vidare så intalade jag mig att träning är för talanglösa. Slutsatsen av det resonemanget var ju dock ganska entydigt. Jag borde ha tränat mer, mycket mer.
Hojen var i förvånansvärt bra och racedugligt skick. Jag försökte verkligen komma på vad jag hade glömt men jag kunde inte komma på något. Den var något skamfilad till det yttre men det får vi åtgärda i vinter. Jag hade till och med varmkört hojen i veckan innan race och upptäckt en dålig o-ring i en cylindern så den byttes och allt var frid och fröjd.
Fredagen ägnades åt att packa in alla saker i bilen. Jag förundrades över hur mycket saker jag har samlat på mig genom åren - är nog en lite smygsamlare för nu har jag snart två kompletta hojar i delar.

Transporten ner till Mantorp var händelselös, jag hade mest tråkigt.
Eftersom jag skulle dela både tält och husvagn med Anders Kihlander så fick jag vänta en stund innan han dök upp på nattkröken. Efter lite dribblande så var tält och husvagn redo och vi kastade oss i bingen.

Lördag.
Jag är verkligen en gubbe för jag vaknar fan samtidigt som man brukar få morgontidningen. Ut och gubbkissa innan jag försöker somna om. Går inte så jag går ut och lastar ur hoj och lite andra saker så ungtuppen Anders får sova sin skönhetssömn, fördelen med att bli äldre är att man blir jävligt snygg eftersom man ju inte behöver sova så mycket.

Det enda som behövde göras var att tanka, byta däck och sedan var allt i ordning i tältet för väntan på att få gå ut och visa var skåpet ska stå - DirECkt!! Typ.


Regn och rusk hela morgonen så alla gick ut på regndäck och med B-racet i åtanke så fick jag väl en släng av hybris och tänkte att här kanske man kan undvika att vara sist på griden. Jag gav mig ut och det kändes anständigt och jag körde fortare än andra förare - mäktigt. Det är lite kul att köra om andra förare också vilket väl gjorde att jag i min iver valde att låååångsamt kasta mig inåt i F2 kurvan. På femte varvet...enda trösten var att jag i någon slags insikt tagit på mig det gamla skabbiga stället.

Ingen fara med hojen som endast behövde en ny fotpinne. Det fixades snabbt och sedan var det lite allmänt tjat i Johan, Pär Mattias och Martins tält.

Snart dags för start och det var osäkert in i det sista om det skulle vara torrt, regn eller mittemellan. Under 125R racet så torkade det dock upp och det var slicks som gällde.
Jag hade kvalat sextonde av tjugotvå och det var väl ok men visste att det gällde att vara med i starten och försöka få häng på någon som inte är för toksnabb.
Efter att ha hört om kraschfesten i Parisarn så tog alla det löjligt lugnt i den böjen på både sighting och warm up varv. Jag också.
Dags för start och jag gör min vana trogen en värdelös start och håller dessutom på att köra in i Kihlander då hans kedja gick sönder i starten. Jag är sist. Toksist. Värdelös.
Jag kör ifatt Kent på RGV:n och sedan händer det inte så mycket mer i racet rent körmässigt. Kör långsamt och uselt och det enda roliga är att bli varvad av de som kan köra.
Under hela racet så sjunker avgastemperaturen på ena cylindern vilket innebär att den kan vara på väg att skära. Funderar på om jag ska gå in och när tempen försvinner helt så går jag in - fegt. Väl i depån ser jag att det bara är ett varv kvar så jag tänker att en målflagga är alltid en målflagga så jag kör ett sista varv och försöker inte wheela över mållinjen för jag kan inte.
Sextonde i mål. Usel varvtid men ändå målgång - man får vara glad åt det lilla
.

Efter lite middagsmat så fixas våra hojar till. Aprilian får en helt flång ny kedja och jag hittar inget fel i motorn på min hoj - skönt - men misstänker att ena givaren är trasig så jag väljer att bortse från dess idéer helt i fortsättningen.

Söndag.
På natten innan jag somnar så kommer jag fram till att om jag nu ska vara med på det sista 250 racet ever i SM så får jag väl försöka bjuda till lite bättre.
talang saknas och är svårt att få ihop över natten. Mod är likaså en bristvara så vad kvarstår då. Träning och material.
Planen blir således att dels försöka köra hela kvalpasset, som omväxling, och att köpa mig fart med nya framdäck och då blir det ju nytt slicks och nytt regndäck eftersom man inte vet vad morgondagen har i sitt sköte. jag somnar oerhört nöjd med min diaboliska, mot min ekonomi endast ska det visa sig, plan.
Vaknar ännu gubbtidigare till ett stilla regn. Försöker inte ens snooza för gubblåsan gör sig påmind. Upp och hoppa! Det kanske är fler vakna på morgonen? Inte då. Något att fixa på hojen? Neäää. Inte innan TL Racing öppnar sin feta Dunlopbuss.
Frukost och så snart Dunlopfarbröderna är på plats så går jag dit med mina fälgar. Humlan och Skalman kommer också dit och vi tjatar lite. Trevligt!
Efter lite pinsamma brister i likviditeten köps det däck. Fy fan vad snyggt det är med nya däck!

Morgonen framskrider i samma ovisshet som gårdagen. Torrt, regn eller mittemelllan? Läget inför vårat kval säger fuktigt men upptorkande. Vill ju inte elda upp nya regndäcket men blöt och kall bana talar emot slicks. Jag skrapar med foten och undrar snällt om Dunlopgubbarna kan kränga tillbaka mitt gamla regndäck så jag kan elda upp det istället. De går med på det och utan ersättning.

Ut till kval på regndäck och jag tror som vanligt att jag är skitsnabb, att de jag kör om har slicks i blötan är inte av intresse. Jag kör ju om dem!
Efter fem varv kör jag in i depån eftersom jag vill kolla om regndäcken tagit stryk i det torra spåret men de ser skitfina ut. Mattias kollar min varvtid och placering. Är typ femtonde eller så. Verkar ju bra. Hinner inte byta till slicks eftersom jag inte är så förberedd som de andra. Sitter kvar och velar men går emot min plan och kör inte mer på kvalet. Slutar artonde. Så där va...

Tillbaka till tältet med hojen och sedan mer oviss väntan på race. Kollar lite racing, funderar på om jag ska varmköra nu eller senare. Jag har inget att göra så jag varmkör nu. Det pissar vatten från övre cylindern. Anders Aprilia har spräckt en topp så nu är det ett riktigt tvåtaktstält med två isärskruvade hojar.

Skönt att jag inte hade något att göra för hade jag min vana trogen provstartat fem minuter innan start så hade jag inte hunnit ut och köra. Ibland är otålighet bra!

När jag har fått av toppen så är ser jag att inre o-ringen är helt av. Det hade inte blivit mycket race med den. Snabbt byte och allt är helt och fint. Perfekt!
Varmkör ordentligt och sedan preppar jag hojen för race med nya slicks! Aldrig kört med nya slicks förut och försöker mentalt förbereda mig på att de har sjukt bra fäste och att jag ska ladda max från start. Det är planen i varje fall.

Dags att åka ut till start för det sista racet i SM-historien. Min plan är att haka på Oscar Winberg som startar bredvid mig. Det går så där....Oscar får motorstopp och jag slirar skiten ur kopplingen men då är gubben Fredriksson snabbare in  första böj. Oscar kör om mig, Gubben och Kent snabbt. Fan också. Jag är sist igen och kastar mig om Gubben in i chikanen, lite fult men rejsigt. Han steker mig på rakan med sin 05:a. Jag bromsar om honom i Mjölbysvängen och ser hur Oscar och Tukka Korhonen försvinner iväg för långt. Jag kör om Kent på start och mål men sedan är det downhill för mig igen. Tappar Oscar och har ingen att jaga. Istället jagar Kent mig och när jag släpper förbi honom i Parisarn får det fan vara nog. Jag ökar tempot och börjar tycka det är kul att köra. Det går faktiskt fortare!


Fränast under racet är när Daniel Persson, Joakim Stensmo och Anders Kihlander alla varvar mig i Mjölbysvängen. De ligger tätt och det är sjukt fränt att bli varvad och komma så nära racingen. Det gillar jag.
Fredde varvar mig ut på start och mål på hans sista varv när jag får i ett friläge, fick komplimanger av Humlan och Skalman i webradiosändningen för att jag höll ut när jag mest missade kurvan.


Sjuttonde i det sista 250 racet i SM. Helt ok. Efter racet får alla som deltog en liten plakett som minne. Det var trevligt.


Allt som allt så är jag sugen på att köra för det är ju löjligt kul. Nästa år ska det fan gå liiite fortare.
Klassen kommer leva vidare tillsammmans med Classic  Racing/Supermono som det ser ut nu vilket jag tycker är roligt!
På kvällen blev det en "gravöl" i soffan.

Väl mött på banorna nästa sommar

 

LMS B-race.

Genom hela min "karriär" inom roadracing finns det en röd tråd, jag är inte så stolt över den och inbillar mig alltid att jag ska undvika den "nästa gång".
Det var likadant inför sommarens höjdpunkt - dvs LMS B-race.
Det jag talar om är Pålles gamla mantra fast missuppfattat!
De fem P:na - Poor preparations prevents perfect performance.

Som vanligt har planerna varit stora på att ha allt i ordning men det blir liksom inte så. veckorna går och racet är ju för tusan redan nästa vecka! Nåja det ska säkert vara lugnt men helt plötsligt är det onsdag och man inser att fredagsträningen inte kommer att bli av, den här gången heller.

Nåväl. Det roligaste var att vi lyckats få Teddy att inse att han faktiskt ska köra racer minst en gång om året - för att bli en lite mera hel människa, en bättre pappa och en gladare själ. Jag tror han håller med. :)

De usla förberedelserna slutfördes för min del under torsdagskvällen och till slut lastar jag in allt i bilen. Såklart borde man gjort mer med hojen men jag har i varje fall stoppat i en växellåda med helt annan drevning än den jag har haft förut. Förhoppningen är att den ska vara bättre framförallt från tvåan till femman. Jag hade även en idé om att jag skulle kunna köra på ettan i Torparn genom att dreva om med ett 40 bakdrev istället för det 42 jag har haft tidigare. I övrigt så ska hojen vara i hyfsat skick även om jag hade problem med att den tryckte ur sig vatten på Karlskoga senast jag körde.

Fredag eftermiddag och Teddy plockas upp i Vallentuna. Två renraciga rejshojar i skåpet. Kan det bli bättre?
Teddy och jag gör de självklara stoppen på Biltema och ICA för att handla viktiga rejsattiraljer och mat. Resan ner till Linköping är trevlig och förväntansfull. Går helt smärtfritt. Väl framme så väntar Sleven och Skitsege med tält och glatt humör. Skitsege med nykörda 1:03 tider - den jäveln. Träfar även Jocke, Stellan, Neutral, Svedberg, Pelle Träff, Alexsandra och Kobbe. Lika trevligt som vanligt!

Lördag.
Vaknar i skåpbilen till solsken! Härligt.
Uppe med tuppen och gör mig en kopp te. Hojen preppas och allt är klart för första kvalet. Glider i mina nya skyddsbyxor och mitt asläckra Yamahaställ. Fy fan vad grymt!

Ut på banan och som vanligt är man stel som en pinne, kör yxigt och illa. Dessutom visar tempgivaren endast fyra fina streck och ingen temperatur...samma symptom som på Karlskoga..de där jävla fem P:na...
Åker in i depån efter endast fyra varv för felsökning.
Hemma har jag redan kollat att o-ringarna i toppen är hela, vanligaste felet om man får ut övertryck/avgaser i kylsystemet är att o-ringarna är trasiga och läcker komp ut i kylvattnet. Jag kollar detta igen bara för att vara säker och allt såg bra ut och då är nästa teori att kylarlocket inte är tätt utan släpper ut vatten i överströmningen vid vanligt arbetstryck. Eniacs Aprilia slaktas på sitt kylarlock och visst känns den fjädern betydligt spänstigare. Teorin verkar vara trolig och för att fira lagar jag och Teddy korvgryta. Nu satan ska det gasas på pass två!

Ut på det andra passet och teorin visar sig vara helt felaktig. Samma visa igen med ingen temp. Åker in i depån, snygg som ni ser på bilden som Magnus tagit.

Magnus hjälper mig att tömma uppsamlingskärlet och där är säkert en deciliter efter fyra varv. Hmmm. I med nytt vatten och ett nytt försök. Samma trista resultat så jag avbryter och åker, min vana trogen, in i depån för felsökning.

Eftersom kylarlockteorin var fel så bestämmer jag mig för att kika på vattenpumpen. Bingo! Skiten snurrar inte som den ska! Den går att trycka tillbaka in i den klokoppling som sköter drivningen. Det är tyvärr för kort tid kvar till racet för att jag ska hinna riva koppling och växellåda för att verkligen kunna se vad som orsakar att impellern kan flytta sig i sidled så det får bli en chansning, dvs se till att impellern snurrar och hoppas på det bästa. Vid varmkörningen stiger temperaturen mycket långsammare vilket tyder på att det är rätt fel som hittats.

Ut på sighting lap och det ser bra ut men när jag rullar in på startplatsen efter wup så är det samma visa igen. Impellern har hoppat ur sitt läge och jag har ingen cirkulation i kylsystemet....
Som lök på laxen gör jag garanterat helgens absolut, särklassigt sämsta start. Jag är usel på att starta men med ny koppling gick det ännu sämre. Jag fick inte bara ett utan TVÅ motorstopp innan jag kommer iväg en kvart efter de andra! Jag tittar inte mot depåräcket när jag väl kommer iväg...


Nåväl. Det är bara att jaga!
Jag är ingen tävlingsmänniska inbillar jag mig men det är fan kul att jaga efter andra i ett race. jag tar successivt in på de fyra som är inom räckhåll, dvs Henrik på RS250, Jocke på SV650, Teddy på RS250R och Svedberg på RS125R.
Henrik tar jag på ren kraft på rakan - yeah!
Varvet där efter steker jag Teddy i inbromsningen in i nya sektionen - hell yeah. Oro över motorns arbetsmiljö skjuts åt sidan när jag jagar efter Svedberg och Jocke. Är nästan ifatt in i Torparn och siktar på att ta dem båda på rakan ner mot nya sektionen. Svedberg tänker sig bromsa om Jocke och jag tänker ta dem båda två och lyckas men Svedberg svarar och viker över in i högern. Jag är för nära högerkanten så jag kan inte svara. Tappar lite för mycket för att kunna ta honom in i Esset men är tillräckligt nära för att ta Svedberg tidigt på rakan och få en tillräckligt stor lucka in i nya sektionen.
Eftersom jag har lyckats köra upp mig till en anständig position bestämmer jag mig för att bryta efter sju varv för att inte döda motorn. Jag hade ju liksom poängterat att jag inte var långsammast. Fegt kanske...

Kvällen ägnas åt att riva ur hela växellådan för att åtgärda vattenpumpen på riktigt. Felet visar sig vara ett låsclip som inte sitter där det ska så spelet i axeln är så stort att impellern kan trilla ur sitt grepp och således tappa drivning. Svedberg som verkar vara en riktig tvåtaktssjäl hjälper mig med att laga lite gängpaj och annat småpill.
På kvällen öppnar sig himlen och vårat tält vadar i vatten. Fräsigt inför söndagen. MotoGP kvalet avnjuts i tältet. Massor med experter on hand.

Söndag.
Regnet avtar under morgonen och vi vaknar till en fin sol igen. Efter lite slött morgonprat så bestämmer jag mig för att varmköra hojen efter gårdagens mekande. Ja, jag vet att vi var sena - sorry alla som hade "ställt klockan".

Motorn startar lite motvilligt men sedan låter den härligt rapp och fin. När jag släpper ut kopplingen efter att ha lagt i friläge så slår det stopp i växellådan - vad fasen nu då....

Nu blir det stress för att hinna till första passet. Ut med koppling och växellåda igen men jag får det inte att fungera. Det blir stumt när man vill lägga i trean. De fem P:na gör sig påminda igen...

Ut med skiten igen och operation felsökning påbörjas. Pelle Träff kommer förbi och hjälper till. Det första vi konstaterar är att primäraxeln (eller axelen som en del säger i tältet...) inte går att få in i lagret på ett tillfredsställande sätt.
Fram med alla växellådsdelar för test av en annan axel, den axelen glider i så fint så. OK. Då byter vi primäraxel, och även utväxling på ettan eftersom det ena drevet är en del av axelen.
I med den "nya" kassettväxellådan. Monterar allt men så fort vi drar det i blocket blir det stumt. Omöjligt att växla. Spelar ingen roll vilken av växellådorna, jävligt GP med flera växellådor, som vi provar. Samma resultat.
Frustration! Glasögonen ryker och hojen får en bula i tanken, den ploppar iofs Svedberg raskt ut med lite tryckluft.
Ett tag är det så många växellådsaxlar, teorier, drev och gavlar att jag faktiskt funderar på att skita i det, sälja eller lämna hojen i depån för att åka hem.
När vi verkligen har testat allt och med så nära absolut sanning vi kan konstaterar att växellådan sitter ihop rätt, kulissrullarna fungerar etc. så bestämmer jag mig för att kika en sista gång inne i blocket.

Tålmodig Pelle Träff sätter i eller skruvar ur växellådan för tjugofemte gången.

Lagret på utgående axel sitter inte som det ska! Det har ingen låsbricka så det kan röra sig vilket innebär att det har krupit ur ur lagerfästet och således kan inte axlarna ( hur fan böjer man det på Halländska?) inte linjera riktigt när man drar allt och då tar flera drev i samtidigt.
Knackar i lagret och får en låsbricka av Svedberg samt en fin försänkt  M6 insex av Skitsege. Ihop med allt och VOILA! Skiten fungerar!
Snart dags för kval 2 och jag får ihop hojen i god tid, med fixad impeller och fungerande växellåda. Ger mig ut och allt fungerar! Sätter en sjukt usel tid men jag är med i matchen igen!

Inför race är det regn på gång och jag får hjälp av Stellan att kränga på mina nyare regndäck på mina fälgar. Supersjysst, Stellan kränger inte däck - han smeker på dem. Jag kan inte få på dem hur fan jag än gör. Hinner dessutom dreva om för min teori om 40 drev bak funkade inte eftersom jag körde betydligt långsammare än på SM:et så jag byter till 42 kuggars bakdrev.
Ångesten är påtaglig eftersom det bara duggar. Anders Kihlander ger lägesrapporten slicks med 20 minuter kvar till race. Då börjar det regna ordentligt.
Febril aktivitet i tältet, alla i skinnställ ska byta till regndäck samtidigt - intressant minst sagt.
Jag får på allting efter lite fipplande och försöker samla mig inför racet.
Mitt gamla skinnställ hade jag tagit med som regnstäl men det är kvar i bussen..regnstället likaså. Ut ur depån och jag inser att jag inte tejpat kylaren ordentligt. Vi får tre sighting varv och jag hänger på Sleven. Det känns hur lugnt och skönt som helst. Enda problemet är temperaturen som nu sjunker oroväckande lågt...
Åker in i depån och skriker att jag behöver tejp. Har aldrig sett så många fågelholkar samtidigt. Teddy har dock valt att gå in i depån och vi gör ett desperat försök att flytta hans tejp till min kylare.
Måste ut på banan för att inte missa starten, det gör jag ju iofs bra av mig själv...

Ser att vi bara blir fyra till start i ösregnet.
Som väntat gör jag en pisstart igen men jag är ju fyra! Sleven leder före Svedberg och Sege tror jag. Det känns bra i regnet och jag tar snabbt in på de små 125:orna.
Sege mosar jag förbi på ren kraft - så jävla skönt!
Nästa varv tänker jag ta Svedberg men han svarar igen. Rackare där. Dock har han inte en chans nästa gång. Jag har märkt att Sleven inte drar ifrån så mycket som jag hade trott. Jag inser att jag är så jävla långsam i torrt att jag med lätthet kan använda samma broms och gaspunkter i regnet. De nyare regndäcken greppar helt otroligt och det känns aldrig ens i närheten mer än att bakhjulet rör sig lite i de kraftigaste inbromsningarna. Kör med knäskrap i regnet i högern i Esset - det är ganska häftigt tycker jag.

Jag ser hur Sleven vänder sig om ut på rakan oftare men jag tar hela tiden in på honom och jag kör om honom in i Esset. Ledning. Fräsigt. Tempot sitter hela tiden och jag bestämmer mig för att inte titta bakåt, jag gör det en gång men det blir bara konstigt. Ser eller hör inte Sleven utan försöker koncentrera mig på att köra, köra, köra.
När jag ser att det bara är två varv kvar börjar jag tänka på annat - fan jag kanske vinner, tänk! Jag kan vinna! Ut ur Esset på det näst sista varvet får jag för mig att bakdäcket sitter löst - drog jag muttern? Jag VET att jag drog den men tvekan gör att jag fegar och känner efter ner mot Torparn och ut på rakan. Efter nya sektionen bestämmer jag mig för att det är lugnt och det är bara ett varv kvar. Tar rejält med höjd in i Esset för att få bra fart ner mot Torparn men precis när jag ska vika in så ser jag Slevens gröna Hynda i ögonvrån och... sorti...

Man kan konstatera att det är jävligt djup lera utanför banan...
Får trösta mig med att det var sjukt roligt, jag är nöjd med att ha bästa varvtid och att jag faktiskt inte gav upp när det var som motigast med växellådan.

Som vanligt ett stort tack till alla på LMS som arrangerade ett fläckfritt arrangemang.
Tack till alla trevliga människor för sällskap och hjälp. Teddy, Stellan, Sleven, Skitsege, Jocke, Svedberg, Träff, Kobbe, Watz, Kihlander etc.

Nu laddar vi för KM:et och sedan sista chansen att skämma ut sig på ett SM på Mantorp.

 

Bilderna av Petter Reuterholt, Magnus Karlberg, Teddy Ehrling och Johan Lorant.

SM Sviestad 29-30/5 2010

Lördag.

Inspirerad av körningen på KM:et bestämde jag mig i ett sent skede att anmäla mig till SM-deltävlingen på Sviestad. Att det är sista året 250GP är en SM-klass spelar såklart också in. Jag fick även i ett tidigt skede bestämma mig för att inte köra fredagsträningen även om jag verkligen hade behövt det. Som vanligt hade jag möjlighet att få dela tält och även boende med Anders Kihlander vilket var perfekt eftersom han och hans far Hasse åkte ner redan på torsdagen så jag kom till dukat bord sent på fredag kväll. Efter att ha lastat ur och installerat mig åt vi lite kvällsmat innan vi gick och la oss i husvagnen. Det regnade rejält på fredag kväll så diskussionerna handlade mest om hur gamla regndäck man kan köra på. Pär Cerwallius gav mig däck som var nyare än mina - de var ju från 2003 och inte 2002 som de jag hade kört på tidigare.

Som tur var så var vädret betyligt bättre på lördagen och det såg positivt ut med stor chans för sol hela dagen. Första träningspasset för 250-klassen var först 10:20 så möjligheterna att fixa i ordning hojen var goda. Jag gjorde inga stora förändringar inför passet men tankade och varmkörde för att se att var bra efter KM:et eftersom jag hade bytt ena kolven i förebyggande syfte. Ut till första passet tillsammans med de snabba killarna är alltid lite nervöst och körningen kändes kantig, stel och inte särskilt bra. Desutom märkte jag att däcken som jag köpte begagnade och nu körde min tredje säsong på var rejält dåliga. Hojen ormade sig i kruvorna och släppte trots låg fart och lite gaspådrag. Mina problem med underarmarna var dessutom tillbaka. En dålig start på helgen då jag endast lyckades köra 1.06.627 vilket verkligen inte är en bra tid. Det första jag gjorde efter passet var att leta efter "nya" däck, dvs bättre begagnade. Efter lite frågande så köpte jag däck av Rocket Robin, bakdäcket var ett riktigt GP däck från Donington ifjol så det var ju lite kul.

Andra passet och mina armar var redan från starta stela och trötta så jag försökte köra mer aggressivt från början. Det kändes genast mycket bättre med de "nya" däcken och jag kunde trots att armarna stumnade fort köra 1.04.712 vilket kändes bättre. Totalt sett så hade jag sextonde tid efter bägge kvalen. Jag ska villigt erkänna att jag hade hoppats på lite bättre tider men det fanns ju möjlighet att ändra på det till racet. Teamkollega Anders Kihlander hade sjätte tid efter de två passen men även lite problem med detonationer. Mina problem med detonationer på den högra cylindern kom också tillbaka så till racet bytte jag till ett ännu större huvudmunstycke på den förgasaren.

I de andra klasserna var det såklart spännande att följa Fredde Watz framfart i Superstock 600 och Superstock 1000. För att ha något att göra innan race så gick jag för att kika på starten i SST600. Fredde gjorde ingen vidare start utan unge Andreas Bergman tog den med Fredde i hasorna. Väldigt kul att se hur Fredde satte upp en grym omkörning i Esset där han körde om Bergman på yttern. Oerhört snyggt kört. Sjävklart passade han på att putsa sitt banrekord för klassen. Kul, för Fredde är en av Sveriges skönaste RR-förare både på och vid sidan av banan.

Som vanligt kröp nervositeten in under skinnet ju närmare racet kom och problemen med armarna var oroande så jag försökte vila dem så mycket som möjligt även om jag misstänkte att det stora problemet var att jag håller för hårt i styret pga för lite körtid. Pelle Träff påpekade att jag antagligen sitter och tittar för nära cykel och skulle vara hjälpt av att höja blicken. Han är klok den där Pelle.

Ut till start och jag har innerspår in mot Esset. När det väl är stardags så gör jag min vana trogen en usel start och är absolut sist in i Esset. Jag tar mig förbi Sommer ganska snart och ser att Anders Larsson ligger framför mig. Inspirerad försöker jag koncentrera mig och märker att jag tar in på honom hela tiden. Jag är betydligt snabbare in i kurvorna och känner mig starkare i inbromsningarna medan Anders är snabbare på gasen och har en något snabbare hoj. Med erfarenheterna från KM:et så tar jag min första chans jag får att köra om Anders och det går galant att bromsa om honom in i Esset. Jag försöker hålla ett anständigt tempo och märker att jag drar ifrån Anders sakta men säkert. Tyvärr börjar armarna göra sig påminda och jag får svårare och svårare att hantera inbromsningarna. Samtidigt så lossnar insuget till den vänstra cylindern och den åker då upp och slår på vänster hand och kopplingshandtaget, dessutom finns risken att den lossnar vilket kan vara direkt farligt. På det nionde varvet får jag blåflagg, snabbare förare som är på väg att varva mig, i Esset och släpper förbi Joakim Stensmo och vad jag tror är Björn Gunnarsson men det visar sig vara deras teamkompis Anders Larsson som smiter förbi! Gunnarsson har nr 71 och Larson nr 7 på cyklar som ser likadana ut. I mina försök att jaga ifatt Anders efter min tabbe att släppa förbi honom märker jag att jag blir farlig pga mina stumma armar och även för de som kommer för att varva mig då jag börjar köra irrationellt och missar in i kurvorna så jag väljer att bryta på varv tolv trots att jag låg på trettonde plats. Jag ville dock inte riskera något i onödan. Jag lyckades bara köra 1.04.8 så jag var lite missnöjd med det.

Foto: Johan Lorant. Stel gammal gubbe på liten cykel?

Anders hade lite otur i racet då han skuggade Rocket Robin och Björn Gunnarsson från sin femteplats men blev lite uppehållen av varvningar på sista varvet så han hade ingen möjlighet att utmana om sista pallplatsen.

Kvällen spenderades med dels kolvbyte på Anders Aprilia men även livsviktig dekaltrimning och trevligt sällskap i depån - som vanligt!

Stilstudie på Anders ut ur Esset. Foto: Oliver Wettergren.

Söndag.

Söndag och vädret visade sig från sin absolut bästa sida med strålande sol. Jag hade fått en god natts sömn och armarna kändes faktiskt bättre och inte lika stumma. Positivt! Schemat för dagarna var likadant så det var kval 10:20 vilket är en suverän tid. Inför det första kvalet hade jag som mål att inte ta så snäva spår in i kurvorna vilket jag har en tendens att göra när jag försöker köra fort. Resultatet blir dock det motsatta eftersom man tvingas spendera stor tid mer eller mindre rullandes genom kurvan utan att kunna börja gasa. Börjar man gasa tidigt så är risken stor att man får en väldigt vid utgång och man måste hålla igen lite på gasen i utgången. Körningen kändes bättre och mina försök attt köra lite vidare spår fungerade bra. Det kändes väldigt kul och tillsammans med Pelles tips om blicken så lyckades jag köra nytt personbästa med 1.04.193. Tiden gav mig en tolfteplats på griden. Kul.

Anders fick problem med sin växelmekanism vilket innebar att han inte kunde växla med hojen lutande vilket är ett problem på en bana som Sviestad eftersom man växlar upp och ner med nerlägg på olika ställen på banan. Detta innebar att Anders tvingades laga problemet istället för att köra kval två. Själv tankade jag och satte på däckvärmarna.

Snart dags för kval två och jag var tidigt ute på banan. För att vila armarna till racet hade jag bestämt mig för att köra 10-12 varv och sedan bryta om det inte kändes extremt bra i armarna. Det kändes genast bra och jag började få med mig lite fart in i Torparn vilket är en väldigt svår kurva som jag alltid har haft problem med. Trots att det var ett av de absolut roligaste pass jag har kört i hela mitt liv gick jag in i depå efter tolv varv. När jag såg att jag lyckats köra på 1.03.534 kändes det väldigt bra att gå in i depån. Enda smolket i bägaren var att detonationerna hade ökat igen, antagligen för att jag tillbringade mer tid på full gas. De snabbare tiderna visade sig också på att jag sedan KM:et ökat min toppfart på rakan med 10 km/h. Det var länge sedan jag har känt mig så peppad och glad efter ett kval. Dock var jag tvungen att kolla cylindern innan race så lite mysmekande var på sin plats. Kolven visade klara spår av detonationerna så jag bytte den till en annan. Dessutom satte jag på en tjockare cylinderfotspackning för att sänka kompressionen och förhoppningsvis få ordning på detonationerna. Anders fick ordning på sin växelmekanism och vid varmkörningen var en finsmakare som Pelle Träf framme och inmundigade lite väldoft.

Det var till slut dags för race och jag kände mig väldigt peppad och sugen på att köra. Inför racet hade jag en plan som gick ut på att ta mig i mål även om armarna kroknade. Jag hade samma startruta som på lördagen med en sextonde. När lamporna slockande så fick jag en mindre dålig start än dagen innan och jag låg bakom Oscar Winberg ut ur Esset, precis framför honom låg Anders Larsson.

Foto: Oliver Wettergren

In i Torparn kände jag att jag var snabbare än Oscar in i kurvorna och på rakan efter gick jag upp jämsides med honom eftersom jag ville ta mig om och ta rygg på Anders Larsson så fort som möjligt för att om möjligt få revansch för gårdagen. Jag hade innerspår in i den nya sektionen men valde att ta det säkra före det osäkra och inte riskera något i inbromsningen så jag gick in bakom Oscar. Dock överraskades jag av att han höll betydligt lägre fart in i högern än vad jag hade. Jag upplevde det som att jag skulle köra på honom bakifrån och jag paniknöp lite på bromsen. Det var ett klart dåligt drag och trots att jag medvetet valde att ta det lugnt i inbromsningen så lyckades jag alltså krascha hojen på första varvet! Oerhört irriterande och jag tror att publiken hörde en del fula ord. Tyvärr lyckades jag ge mig själv första parkett till resten av racet vilket var spännande med karambolage på sista varvet då Björn Gunnarsson och Rocket Robin krokade ihop vilket gjorde att Anders kunde smita förbi och ta tredjeplatsen. Skitkul för honom!

Ska man välja en kurva att krascha i på Sviestad så valde jag nog rätt. Hojen klarade sig förhållandevis bra även om jag har lite pyssel för att få ordning på den - synd på så rara ärtor. Klart irriterande att klanta till det så mycket för sig själv men som helhet är jag jätteglad att jag anmälde mig även om jag min vana trogen fick två DNF i resultaten. Jag lyckades köra bättre än jag någonsin gjort och sänkte mitt personbästa med nästan en sekund men framförallt kändes körningen mycket bättre. Dessutom verkade sänkningen av kompressionen bota problemen med detonationerna på den högra cylindern - klart positivt. Målet är att fixa i ordning hojen och köra träning så snart som möjligt för det kommer både B-race, KM och fler SM-deltävlingar under året.

Anders lyckades kamma hem tre pokaler trots att han bara kom trea på söndagen - inte illa!

Som vanligt var det ett väldigt lyckat arrangemang av LMS så jag skulle vilja tacka alla funktionärer som ställler upp gratis för att vuxna män ska kunna leka i dagarna tre. Helt suveränt! Tack även till Anders för lån, sällskap och hjälp med allt, Marcus för lån av transponder, Torkel, Mah-tin, Magnus K, Anders Larsson, Sleven, Leif Nielsen, Henrik Sommer, Filip, Kobbe & Alx för att ni kommer och bryr er om en gammal drömmare. Ser fram emot fler race i sommar!

LMS KM I 2010

Äntligen dags för årets första VM i KM! Efter förra veckans test av spikningarna som orsakade rasen förra året så hade jag bestyckat om förgasarna ganska ordentligt med nya spridarrör, huvudmunstycken, genomgång av flottörnivå etc.
Vid lunchtid lastades skåpet med alla nödvändiga saker och jag gav mig av mot Linköping. En smärtfri men som vanligt alltid något ångestladdad resa ner avklarades. Depån intogs med sedvanlig grace.
Parkerade och lastade av min svarta springare och gjorde hela depån lycklig genom att genast springa igång den och varmköra så där småmysigt. Den blårök en del men det var att vänta med tanke på justeringarna. Nyfikna och glada funktionärer kom fram och beundrade hojen. Jag kände mig stolt.
Jag måste fråga varför ni alltid varmkör så där? Vad fan lyssnar ni efter?
Jag svarade något halvt förvirrat om bestyckning och eventuella läckage för den intresserade. Vi pratade nickasil och lite annat. Han tyckte den lät rapp och var frän. Mission accomplished.



Depån fylldes upp av de sedvanliga glada ansiktena så det hejades och morsades lite varstans. Mycket trevligt.
Torts detta så fylls jag alltid av en viss ångest och undrar vad jag gör där, varför jag trodde jag skulle ha något att göra där osv.

Kval.
Något försenade får vi bege oss ut på banan för det enda kvalet. Väldigt snart inser jag två saker. Hojen går bra och spikar betydligt mindre. Jag blir stum i armarna direkt, precis som  förra året. Förbannat irriterande, å andra sidan kanske man inte ska köpa en sådan där klassisk handtränare i form av en fjäder tre dagar innan race och sitta och klämma på den så man vaknar med träningsvärk i underarmarna...

Det känns ändå ganska OK och jag går in efter sju varv. Då ligger jag på andra plats i kvalet med en halvt om halvt anständig tid på 1.05.9 så jag bestämmer mig för att spara mig till racet. När kvalet är över har jag rasat ner till fjärde startruta. Calle Torsell och Pär Cerwallius har jag inget att hämta mot men jag har förhoppningar om att kunna slåss med Gustav Redin om sista pallplatsen. En rolig sak med den klass jag kör i är den stora blandningen av hojar. Vi var tre på 250R hojar, en 125R, en Supermono, två SV650, två Aprilia RS250 och en RD350. En salig blandning av hojar, körstilar och upplagt för roliga fighter.

Tiden fram till race spenderades med att äta, tanka, våndas, prata skit, ha det bra och ha små-ångest. Precis som vanligt alltså. Jag var nöjd med att hojen spikat så lite som den ändå hade gjort.

Dags för race och som vanligt klär jag på mig alldeles för tidigt så jag börjar svettas. Inför racet satte jag upp två mål.
Komma i mål.
Komma på pallen.


Race.
Ut på sighting och även warm up varv. Försöker köra ganska aggressivt på warm up varvet för att försöka starta bra. Känner dock att armarna blir stela skrämmande fort.
Dags för start och en tom bana framför mig. Nu jävlar ska jag vara bra med in i Esset.
Sure Burt som jag hade sagt för en 20 år sedan. Gjorde som vanligt inte bara en usel start utan fick nästan motorstopp två gånger om och hamnar bakom minst sex hojar in i Esset. Kommer dock ut ganska bra ur sagda kurva och in i Torparn ligger jag bra med. Tar någon på rakan på effekt, bla skit-Sege. Effekt är grymt skönt emellanåt.
Skit-Sege bromsar dock om mig in i Torparn men jag mosar om på rakan trots en usel utgång. Får tillräcklig lucka för att hålla honom bakom mig tillräckligt länge så han tappar. Någonstans på vägen här måste jag kört om både Jocke och Markus på SV650-hojarna men jag minns inte var eller hur. Ser att Gustav Redin på Minimonon tappar på Calle och Pär som stuckit iväg i ledning. Känner att jag sakta men säkert tar ifatt på honom och på femte eller sjätte varvet bromsar jag mig förbi in i Esset. Försöker rycka men han hänger på bra samtidigt som mina underarmar börjar svälla och stumna. Detta gör att inbromsningar och nedväxlingar blir mer och mer krampaktiga eftersom jag förlorar finmotoriken i hänerna. In i Torparn och in i nya sektionen är det värst. Jag är tvungen att växla ner till rätt växel och sedan bara dumpa ut kopplingen vilket framförallt är jobbigt i Torparn då jag kör så långsamt att jag måste ner på ettan och det gör att bakhjulet bromsar upp in i den kurvan. Tänker att det inte kan vara långt kvar men inser att det är bara halva racet kört. Känner hur jag kör sämre och sämre, framförallt i i nbromsningarna och väntar mig ett litet framhjul lite överallt. Ut på sista varvet har Gustav Redin inte lyckats ta sig om och jag gör mitt bästa för att sumpa tredjeplatsen med en usel ingång i Torparn. Ut på långrakan så är Gustav nära men min hoj är något snabbare och jag kör sjukt defensint resten av varvet. Det räcker och jag lyckas ta mig i mål och även upp på pallen! Det får man vara nöjd med, dessutom körde jag 1.04.46 vilket är nytt PB om än med liten marginal. Det roliga var att detta var endast andra gången jag körde i år.



Efter racet så fattar jag varför man håller på för det är grymt kul! En mental rening som inte jag kan hitta någon annanstans. Kul race med omkörningar och fight hela racet med Gustav.

Som vanligt ett ofantligt stort tack till LMS och alla funktionärer som ställer upp gratis för att vi ska kunna roa oss. Alltid lika trevligt! Blir det inte SM nästkommande helg så är B-race och KM II inbokade!

LMS B-race 2009.

Årets höjdpunkt avklarad och det var om möjligt ännu bättre än senast.

Först ett stort tack till LMS och alla eldsjälar som gör det möjligt för alla förare att få uppleva allt det innebär med en racehelg.
Alx, Gustav, Pelle, Ann-Sofie, Håkan, Peter, Kobbe, Hampus, Andreas och alla andra som jag inte vet namnen på
.

Hela helgen flöt på med väldigt få problem och med ett fantastiskt generöst tidsschema som verkligen sög musten ur en otränad familjefar...

Uppladdning.
Som alla riktiga idrottsmän tog jag hand om min kropp inför urladdningen genom att försöka sova så lite som möjligt eftersom jag föruom heltidsjobb och familjeliv även lackade kåpor, fixade fotpinnar och fixade med allt annat som ska göras. Rinnande klarlack på de nya kåporna kl 02:30 kan få en vuxen man att få tårar i ögonen av andra orsaker än bristen på ventilation. Resultatet blev dock helt ok speciellt på lite avstånd, även om jag personligen nog gillar den svarta versionen bäst.

För den totala racehelgsupplevelsen ska såklart fredagsträningen klämmas in vilket innebär avfärd på torsdagen. Efter dagis och skollämning åkte jag till garaget och fixade det sista på hojen för att sedan packa vanen med alla nödvändigheter för färd till Teddy och komplettering med hans hoj och saker.
Frågan är om två vuxna män kan vara mer lika två fnittriga tonårsflickor än två trebarnfäder som får "permission" för att leka med motorcyklar en hel helg.
Teddys Aprilia fick dock utstå mycket spott och spe under packning och resans första del. Tjock, trött och ful var väl de snällaste sakerna som konstaterades.
Ankomst till Sviestad vid 21:30 och vi smäller upp vårat luxulösa depåtält från Clas Ohlson.
Det blåser nästan bort redan på första försöket. Lite samkväm med Stellan, Sleven och Peter som ger oss glada tillrop.
Teddy slår upp sitt tält bakom race office och jag däckar på madrassen bak i bordellvanen. Underbart med sömn.

Fredagsträning.
En spänd förväntan som blandas med den vanliga ångesten trots att det bara är träning. Varmkörning först 08:30 till allas stora besvikelse.
Åker ut och det känns ganska bra men jag är fysiskt trött och tar dessutom i alldeles för mycket vilket innebär att jag får kramp/stumnar i underarmarna och orkar bara köra tio varv med ett bästa varv på 1.05.17. Just underarmsproblemen kommer visa sig bli återkommande under hela helgen.
Till andra passet har någon, mekanikern fick sparken, lyckats ha tändningen på vilket inneburit att batteriet dragits ur och hojen vill inte starta som den ska vilket innebär att jag får stå över det 35 minuter långa passet.
Förutom körningen och den sociala samvaron är maten viktig för mig och Teddy. Till lunch kör vi en kabanossgryta och potatis. Underbart med mat.
Teddy fixar och putsar hela tiden på sin Aprilia. Själv tankar jag, laddar batteriet och putsar lite på lacken i värsta Rookie1000 stil, dock kränger jag inga däck...
Till det trejde passet var hojen fit for fight igen men mina underarmar är märkligt dränerade på all sorts energi. Jag kör nio varv och tar mig in i depån för att vila lite. När jag sedan ger mig ut igen är all känsel borta och det är en märklig känsla där jag upplever det som om någon annan kör hojen. Oerhört obehagligt så jag åker in igen. 1.05.469 blir den minst långsamma tiden.

Teddy fixandes sin Aprilia RS250 -Hoppsan.

Kvällen går som vanligt i häcklandets tecken. Sege och Mattias dyker dessutom upp för att sätta färg på kvällen. Tyvärr visar sig tältet från sin sämsta sida eftersom det regnar in och det gör det rejält när vi är inne i Linköping och besöker Biltema och handlar mat. När vi kommer tillbaka är allt dyngsurt, verktyg, skinnställ och hojarna. Fantastiskt.
Natten spenderas således i vanen med kupévärmaren på fullt spett och diverse fuktiga, svettiga skinnställ som doftar gott.

Lördag.
Sömnskulden betalas av hyfsat under natten och jag känner mig fit for fight efter en kopp té, yoghurt och annat. Varmkörning genomfördes som beställt kl 08:00. Beställaren är som väntat lika oförskämd som vanligt och kommer inte ens ut för att snooza oss. Dock hör man i depån hur glada alla är för att de fick sig en dos riktig racehelg.

Ut till första kvalet och jag känner mig lite stel och trött. Jag försöker sätta en sjysst fart ganska direkt för att inte stumna helt innan passet är slut. Jag tar dock slut på passet själv innan det flaggas av eftersom jag vid en missad nedväxling, pga en stum kopplingshand, in i Torparn väljer att köra rakt fram. Att försöka bromsa in en hoj på halt gräs kan dock bara resultera i en tur på arslet. Hojen klarar sig alldeles utmärkt och det enda som händer är att ena fotpinnen böjs och det blir en liten spricka i lacken. Tackar för den suveräna hjälpen av funktionärerna på plats.
Med skammens rodnad på kinderna åker jag kärra in till depån.
Jag har sjätte startplats efter att ha kört 1.04.789 vilket är ungefär som mitt personbästa.

Efter lite fix med fotpinnen och lite annat så är det illa kvickt dags för kval 2. Jag känner att styret inte är riktigt rakt, missade antagligen att justera höger styrhalva efter kraschen, men bestämmer mig för att köra så hårt jag vågar under fyra-fem varv för att se hur jag känner mig i armarna. Det känns ganska bra och jag kör in i depån med stumma armar. När jag ser att jag sänkt mig till nya personbästat 1.04.476 tackar jag för mig eftersom jag med stumma armar inte skulle kunna köra fortare.

Anders Kihlander gör ett gästspel och dyker upp strax efter kval två. Tiden fram till race justerar jag och Anders kopplingshandtag och styrhalvor för att om möjligt kunna minska kramptendenserna.
Teddy och de andra i RS250-gänget ligger alla inom samma sekund vilket borgar för att det blir en bra fight dem emellan. För egen del är det SV650 killarna som jag får sikta in mig på.

Race.
Efter en del förseningar i racet innan är vi lite oförberedda när Håkan brummar förbi och säger att utsläppet har börjat. Raskt av med däckvärmare och annat så rullar vi ut när de andra ställer upp för warm-up varv. Det blir till att starta warm up från depån och direkt till startplattan.
Min tanke var att föröska få till en bra start och kanske kunna haka på Magnus K på SV:n.
Så fel man kan ha. Jag gör min kanske sämsta start någonsin och är trettonde in i Esset och sextonde ut eftersom jag kör på tvåan och inte ettan. Helt jävla uselt
.

En del förare tar jag på ren effekt på rakan och jag börjar så sakteliga ta in på klungan med Håkan, Marcus och Jocke. Efter några varv blir det en riktigt rolig fight där Håkan bromsar monstersent på sin KTM. På bilden nedan är jag på väg förbi både Håkan och Jocke men Håkan kontrade tillbaka och tog mig på yttern in i nya sektionen vilket tvingar mig att slå av och Håkan tar sig förbi igen. Varvet efter tar jag mig dock förbi och börjar jaga ifatt Marcus på den vita SV650n.



Jag har lite tur med en varvning och kan ta mig förbi Marcus och kommer in som sexa i klassen.
Usel start och att jag är alldeles för feg i omkörningarna är smolk i glädjebägaren men det var ett riktigt roligt race med många omkörningar. 1.04.918 är ok men inte mer
.

Kvällen spenderas med mat, MotoGP och 250 kval samt Mattias underbart syniska kommentarer. Kastar mig i vanen ganska tidigt och sover som endast en gubbe med värkande kropp kan göra.

Söndag.
Jag tar lite sovmorgon och försöker vila armarna så mycket som det är möjligt men de känns stumma och värker.
Under det första passet känns körningen ok men jag blir stum nästan direkt och kör bara 1.05.356 som bäst.
Till lunch äter vi en kulinarisk hamburgare och cola som de idrottsmän vi är. Går och lägger mig och vilar lite i vanen för att om möjligt ge armarna en chans att återhämta sig.
Får dessutom lite massage och det känns något bättre.
Det andra kvalpasset är längre och jag planerar att jag ska köra tio varv för att sedan ta 10 minuters vila och sedan köra sista 10 minuterna. Det går helt ok men armarna kroknar lika fort igen. Jag går in i depån och vilar så gott det går för att sedan prova igen men det känns direkt att det är i det närmaste livsfarlig att köra när man inte kan bromsa eller koppla ner ordentligt så jag ger upp.
1.05.209 och åttonde startruta då både Jocke och Marcus kör snabbare än mig gör väl ingen glad.

Race.
Innan racet hänger regnet i luften och det förvirrar en del som ni ser, Teddy och Mattias känner på vädret. Själv är jag övertygad om att regnet ska hinna dra över och väljer slicks vilket skulle visa sig vara det rätta.

Hinner ut i tid till både sighting och warm up varv. Har bara ett mål för dagen och det är att göra en mindre usel start än dagen innan och sedan köra så länge som jag orkar.
Jag kommer iväg bra från linjen och tänker att det här kan nog fungera men så klart slirar jag inte hela ettan ut och tvingas ta omtag med kopplingen vilket gör att jag gör en start som är lite bättre än lördagen men inte imponerande på ngt vis. Jag känner mig dock mycket aggressivare och mer bestämd i omkörningarna och jag är ganska snabbt uppe på femteplatsen på varv fem. Jag känner dock hur armarna blir stelare och stelare. I min iver att hänga på Stellan Hedlund som låg fyra, efter en sämre start än min, så bromsar jag på mig in i den nya sektionen och både Marcus och Håkan kan ta sig förbi igen.


När sedan hojen börjar gå 10 grader varmare än vad den ska samt att den låter annorlunda när jag kör i crossböjen så väljer jag att svänga av och bryta. Lite fegt eftersom jag kände att jag var snabbare än både Håkan och Marcus men samtidigt har jag ingen lust att komma hem med trasig hoj eller kropp. 1.04.746 blir bästa tiden på racet och jag ser slutet från sidan.
Sleven dominerar fältet igen och Magnus K imponerar stort på sin gunghäst till SV650. Stark kört av bägge två.

Teddy kör som vanligt snabbare och snabbare och sätter såklart snabbaste varv av RS250-förarna men det bästa är att han konstaterar att det är rääser han ska köra. Jag eldar såklart på säljplanerna även om han kommer förnedra mig på sin RS250R nästa år.

Vi kikar på Rookie1000 innan vi åker hem. Otroligt imponerande körning av Otto som verkligen dominerade hela helgen - SBK nästa.
Flera som imponerade såklart i alla klasser men Otto var grymt snabb.
På vägen hem smids det planer på McDonalds i Klinga. Sege och Mattias gör oss sällskap och båtförsäljningsplaner diskuteras.

Som sagt en riktig toppenhelg och jag lider av kraftig Post Traumatic Race Disorder....

Racebilderna från Magnus K samt Peter Pickla och de andra av undertecknad.

Tisdagsträning LMS 14/7.

Den här sommaren verkar utveckla sig till något utöver det vanliga. Flera tisdagsträningar och det är inte ens augusti, semester är verkligen ett fantastiskt påfund. Som vanligt hade jag lite att fixa på hojen innan den var helt fit for fight, den här gången kopplingsvajern. Som vanligt hann jag inte göra det hemma utan kom fram till att jag hinner lösa det i depån, det upprätthåller dessutom den goda traditionen att alltid meka med en tvåtaktare innan start.

Idag var jag extremt tidigt ut och var urlastad och klar för mekning redan innan 15:00. Lite pyssel och kärlek med kopplingen och det var dasg för provstart. Tyvärr var det ganska glest befolkat och vinden tog med sig doften av A747 åt fel håll men jag lovar bättring till nästa gång då fler ska få omhuldas av ädel tvåtaktsrevälj. Precis som förra gången valde jag att köra i långsammaste gruppen eftersom kopplingen var nyjusterad, eller för att känna mig snabb och inbilla mig att jag kör med attack. Välj vilket ni tror passar bäst. Efter att de två andra grupperna kört, Teddy anlänt i sin jänkebil så var det dags för den vanliga träningsångesten. Vad gör jag här? Varför är jag här? Det släppte dock ganska fort när jag väl var ute på banan och det kändes helt OK även om vi fick göra ett kort depåstopp för finjusteringar. 1.06 på första passet kändes helt ok men som vanligt håller jag för hårt i styret. Inför andra passet fick jag välbehövliga och bra råd av Teddy Okada - slappna av. Fungerade mycket väl även om jag fick ta till escapen i nya sektionen efter att ha fegat ur efter en sen inbromsning. På slutet fick jag lite soppatorsktendenser ut på rakan så det blev middag i depån istället.

Sista passet blev det klart roligaste och nu blev det 1.05 tider på rad, det känns som om min "comfort zone" har flyttats något i år, och till slut lyckades jag uppfylla ett av mina mål för året genom att köra på 1.04.74. Verkligen ingen kanonotid jämfört med andra men en seger för undertecknad. Kändes som om körningen flöt på bra även om jag antagligen hade kört fortare i mellangruppen för att ha fler förare att jaga men som helhet var kvällen mycket lyckad. Inget tekniskt mankemang, underbart väder, kul körning, lika trevligt som vanligt i depån med alla nya och gamla bekanskaper samt nytt personbästa.

Tisdagsträning LMS 24/6.

Då jag nu har semester, lyckats få barnvakt till barnen och en, förhoppningsvis, hel hoj samt att vädret visade sig från sin bästa sida så var det dags för tisdagsträning. I sedvanlig anda mekade jag till kl 02:00 natten innan. Ett stort tack till Jonas som inte bara köpte nya topplocksskruvar till mig i Sthlm utan även levererade dem till min dörr på måndagen! Det finns hopp för mänskligheten.

Något försenad satte jag av mot Sviestad och ankom vid ca 16:00. Ytterligare en god sed är att inte hinna meka färdigt allt dagen innan utan att ta det sista i depån. Jag började med att montera vänster fotpinneplatta eftersom den varit på svetsning. Tyvärr hade cc måttet ändrats lite i förhållande till ramen så det fick bli en fullösning på det, den fungerade hela kvällen. Sedan på med expansionskammrarna och dags för provstart. Inga läckage, den startade lätt och jag varvade lite glädjevarv för att sprida tvåtaktsmissionen över den välfyllda depån. Alla såg nöjda ut. Kobbe såg sugen ut, grymt sugen.

Black Beauty.

Eftersom det var nypremiär valde jag den långsammaste gruppen, en del skulle nog hävda att det var för att känna sig snabb och de kan ha rätt. Första passet kändes helt ok men eftersom motorn var nyskruvad satt jag mest och varit nojig för att det skulle gå för varmt eller för kallt eller ngt missljud skulle uppstå. Det gjorde det inte. Körde inga tider att tala om. Det var fruktansvärt varmt och skönt i Linköping så det gällde att hålla sig i skuggan och dricka hinkvis med vatten. Orutinerad som jag är lämnade jag min hjälm i solen. Det upptäckte jag när den togs på inför pass två.. Under det andra passet fick jag till mer attack i körning och det var riktigt, riktigt skoj. Självklart blev det lite fel och missar men det gick på bakhjulet ut ur Torparn ibaldn. Fränt! Tidsmässigt körde jag ett gäng 1.06 tider vilket väl får anses med tvekan godkänt.

Till det tredje och sista passet var jag laddad för 1.05 tider. Nu hade dock temperaturen sjunkit så jag fick ta lite GP-depåmekshjälp i form av Torkel som fick tejpa kylaren på mina order. Det gick toppen och ut igen på banan. Ner för långrakan och jag känner hur bra ingången till den nya sektionen kommer att bli när jag drar in kopplingenshandtaget hela vägen till handtaget. Ridån ner eftersom jag i förvirringen körde rakt fram till däckchikanen. Det är svårt att köra i den med en tvåtaktsräser med koppling. Utan gick det inte alls. Valde att sluta för dagen och studerade de andra i gruppen. Såg ut som om de hade kul.

Nu blir det tre veckros uppehåll innan det är dags igen och nu med finsällskap i form av Teddy, om solar och planeter vill såklart.

Bilden tagen av användaren Zormin på Sporthoj.com

LMS KM I 2009

Efter att ha tagit hem hojen och ställt den i källaren istället för föräldrarnas garage så fick jag massor gjort med hojen på kort tid. Hela motorn gicks igenom, "ny" vev sattes in, nya kolvar, packningar och en massa annat som tex. nya hela packboxar. Både Anders Kihlander och Falken hjälpte till med en massa saker liksom Fredde Watz. Som vanligt var jag ute i sällsynt god tid så hojens bars upp ur källaren på måndagen för att provstartas på tisdag morgon. Inga större mankemang och hoj med diverse bråte lastades in i vanen för senare avfärd till LMS.

Falken från mitt jobb följde med som mekaniker och chaufför - lyxracing på hög nivå. Dessutom är han numer officiell sposnor till teamet eftersom jag inte betalt de 1200 kr jag lånade för att köpa nya kolvar till bromsoken. Vi landar i Linköping ca kl 15:00 och börjar lasta ur. En snabb provstart och lite varmkörning för att se att allt är som det ska. Sedan upp på stöden och på med däckvärmare. Som vanligt börjar ångesten komma krypande och man undrar varför man är där. Dock är VM i KM en så avspänd form av tävlande att det släpper ganska snart. 125-400cc klassen har ett väldigt brokigt startfält med allt från Aprilia RS250, Yamaha TZR250, RS125R, Supermonohojar med egna ramar till Husabergare och KTM 690. Jag och Calle Torsell kör 250 Racer.

Efter 125Junior är det dags att köra ut. Hojen startar snällt och fint och jag rullar ut mot rondellen men väl där märker jag att vänster styrhalva åker långt fram. Tillbaka till bussen för koll. Försöker dra åt styrhalvan men den sitter fast. Falken kommer tillbaka från bandepån och vi kan konstatera att bägge gaffelbenen inte var ordentligt fastskruvade i kronorna. Tacksam att jag upptäckte det i depån och inte på väg in i Torparn.

Som vanligt försenad ut till kvalet och tar det lugnt. Körningen känns förvånansvärt rolig och inte så kantig och oskön som den brukar. Det blir bara sju varv med en inte så imponerande tid av 1.09. Shake down test för att lura motståndarna är ursäkten men som ni ser på bilden nedanför är det en stel gubbe som kör, fast det känns som om det går fort!

Efter kvalet kör jag in och vill kolla hur kolvar och annat ser ut eftersom det är helt nytt allting. Jag och Falken håller tvåtaktsfanan högt och river av bägge topparna för att kika på kolvar och cylindrar. Det ser alldeles utmärkt ut. Hojen kändes fin i motorn och det var skönt att få det bekräftat att det inte var några större konstigheter. Fjädringen som Fredde fixat till sattes inte på några större prov men den kändes klockren. Det enda som inte var perfekt var bromsarna men det visade sig bero på min bristande kunskap om hur de ska köras in. Göra om göra rätt får det bli på den fronten till nästa gång.

Tvåtaktsmekning i depån. Underbart.

Strax efter att vi fått ihop hojen igen började det först att duggregna för att sedan tillta i styrka. Dags att ta fram de gamla regnsulorna från 2002 och 2003. På med dem och påbörja väntan på start. Det blir lite förseningar men vi rullar ut strax efter 18:00. Varmkörning av raceversionen och gatversionen. Poetry in latex & smoke!

Eftersom förhållandena har förändrats för alla klasser sedan kvalet ges vi två sighting lap och ett warm up innan starten ska gå. Detta för att vi ska hinna känna på greppet. Regn verkar passa mig ganska bra för jag känner mig trygg och ser fram emot starten. Det enda som oroar är att motorn går alldeles för kallt. Går in i depån efter sighting varven och Falken försöker tejpa den blöta kylaren. Det går inte så bra så jag ger mig ut på warm up varvet.

Jag gör en hyfsad start och tar mig förbi en RS250 och en Supermono in i Esset och en KTM ut ur samma kurva. Ligger nu sexa bakom Nicklas Krey och känner att jag kan följa med till en början. In i Torparn och ger gas ut på rakan. Ligger på lite fel växel men i vätan gör det ingen större skillnad. Precis när motorn börjar ta sig så säger det *poff* och motorn tvärdör. Något förbryllad konstaterar jag att jag återigen måste bryta ett race med mekaniska fel. Ljudet var något helt nytt för mig och jag rullar in i depån för att ta reda på vad som gått snett. Det droppar bensin från kåpan så jag tror att det är en soppaslang som brustit eller hoppat av. Falken får av kåporna och vi kan konstater att det var ngt helt annat. På den nedre cylindern har gamla helicoilgängor släppt och hela toppen har hoppat loss från cylindern! Notera den lösa övre skruven - den är orörd på bilden... Snart har jag haft alla fel man kan ha på en hoj. Yttre o-ringen satt vackert trädd över cylindern och den inre hängde i flisor som ni kan se.

Bara att packa ihop och åka hem. Calle Torsell tog ledningen i VM i KM i min klass. Tur att en TZM fick regera någonstans på banan den här gången.

Får se vad nästa träning eller tävling blir.

LMS KM II 2008

Årets sista tävling i form av ett KM hos LMS. Som vanligt är jag dåligt förberedd men kommer ner i god tid. Kvällen innan har jag bytt kopplingen som strulade senast så jag hade förhoppningar om att åtminstone hojen skulle funka och att jag ska ta mig i mål. När jag tänker varmköra hojen så märker jag att batteriet är urladdat, jag får låna en laddare av Patrik Andersson så det problemet var ur världen. Pillade med byte av soppaslang och justering av kopplingen, upp på däckvärmarna och vänta in Teddy.

Ut till kval och det känns yxigt och kantigt, som väntat. Blir trött i armarna och hojen går varmt. Perfekt läge att gå in i depån och fega lite. Mattias konstaterar att jag kört riktigt långsamt, jag tar av min Respro mask och Mattias preppar hojen efter mina instruktioner, bort med gaffatejp från kylaren. Ut igen och det känns ngt bättre. 1.07.287 och femte startruta i det rejält blandade fältet får anses som med tvekan godkänt. Ett visst kopplingsslir var kvar så det justerades mer med hjälp av en haltandes Fredde W. En stunds väntan som spenderas med skitsnack och näringsriktig kost i form av Coca Cola och choklad. Känner mig ganska peppad och inte så nervös utan sugen när det börjar bli dags för start.

Som vanligt, får man nog säga, gör jag en rent ut sagt usel start och är bland de sista in i första böj men jag tar inga fångar utan tar mig förbi ett gäng redan i början. Dock tappar jag för mycket på Teddy och Håkan som drar iväg från oss andra. Hamnar direkt bakom ett gäng hojar (en Aprilia RS250, en Kawasaki ZXR400 och en KTM530) men fegar och tar mig inte förbi på första varvet utan bromsar förbi den första in i Esset. Passerar Hampus på Kawasakin och efter att jag är nära att köra in i KTM:en i Torparn då han tar ett för mig oväntat långsamt spår så tappar jag massor ut på rakan och passeras av både Nicklas Krey och Håkan Rudenvik.

Dock lyckas jag tack vare överlägsen effekt ta mig förbi alla tre in i nya sektionen. Körningen börjar kännas helt ok och hojen känns fin in i kurvorna så jag lyckas hålla Nicklas bakom mig ett helt varv och jag inser att jag är trea! Nästa varv tar han mig dock in i Torparn och jag passerar honom på rakan men är lite för snäll och blockar inte honom in i nya sektionen. De efterföljande varven lyckas jag hänga fast vid Nicklas förvånansvärt bra och hänger av de bakom. Ser att Teddy fått smaka grus i nya sektionen och inser att det är pallplats inom räckhåll. Efter sju-åtta varv gör min fysik och det faktum att jag håller alldeles för hårt i styret att jag tröttnar. Körningen blir lidande och jag tvingas sänka tempot. De sista varven känns mer och mer ojämna och ofokuserade och på sista varvet är jag när att missa ingången till den nya sektionen då jag av ngn anledning får för mig att jag ska varva Oscar Pettersson men som tur är håller jag mig kvar på hjulen.

Fantastiskt kul att lyckas ta sig i mål och att sätta nytt personbästa med 1.05.286 och som bonus få stå på pallen! Pokalen blev godkänd av äldste sonen Albin vilket måste innebära att det är bara bra!

Som vanligt tack till LMS, alla funktionärer, min familj, Teddy, Fredde, Macke, Patrik Andersson samt Mattias.

Bilderna är tagna av Micke "Fastpicz" Larsson, racebild, och Mattias, podiebild.

LMS B-Race 2008

Dags för årets höjdpunkt, min personliga julafton och ett tillfälle att träffa goda kamrater i en trevlig miljö - LMS B-race!

I år får familjen stanna hemma eftersom depån inte är en idealisk miljö för tvååringar. Albin ville följa med och titta på när pappa kör men det får bli en annan gång.

Har semester och hinner packa bilen redan på torsdag kväll. På fredag ska jag hinna förbi Anders Kihlander och hämta hans tält så att jag och Teddy kan dela plats i depån. Hinner förbi hans far Hasse och kör "lagligt" till Linköping och hinner fram 21:45 så jag kan anmäla mig och få en plats i depån. Är beredd på att hamna långt bort och ute på gräs men får till min förvåning platsen mitt framför sekretariatet, perfekt för varmkörning under prisutdelningarna således.

TräffarDennis Bjerke som har hyrt en TSR 250 av Nordgren och ska göra comeback i B-racesammanhang. Han vann 2005 tror jag. Vi får hjälp av Sleven att resa tältet och kommer således bli tre racehojar i samma tält vilket såklart blir trevligt. Vid 01:00 lägger jag mig på madrassen i skuffen på den lånade vanen.

LÖRDAG.

Teddy kommer kl 07:00 till dukat bord och vi lastar av hans RS250R och installerar oss i tältet. Eftersom hans hoj inte har några snygga dekaler så har jag suttit och pulat ihop ett gäng som vi sätter dit så hans hoj får "vely nice factoly look!"

08:50 är det dags för första träningen. Det går som vanligt lite yvigt och konstigt men det hade jag räknat med. Körde 1.07.099 vilket var bra med tanke på vad jag kört tidigare.

Nu begick jag dock helgens första misstag nämligen att inte kika på kolvarna utan tog det lite halvlugnt istället.

Ut till pass två och jag tycker det stämmer något bättre vilket visar sig stämma eftersom jag sänkte mig ngt till 1.07.001 men på det elfte varvet så sa hojen upp sig på långrakan och jag drog in kopplingen för att ta mig in i depån. Anders Kihlander hade dykt upp och vi tog med gemensamma krafter av topparna på bägge cylindrarna. Det var illavarslande när man såg hur mycket aluminium det var på det ena tändstiftet och när vi lyfte toppen så såg vi total härdsmälta i tvåans clyinder. Den hade sonika smält och man såg kolvringen vid avgasporten även med kolven i cylindern. Av med cylinder och ut med kolven. Felsökningen började med att konstatera tre saker. Antingen var tändingen åt helvete, den fick för lite soppa på höga varv eller så tog den in luft någonstans. Tändingen kunde vi inte kolla förrän till kvällen så vi började med förgasarna. När jag tog isär powerjeten på förgasaren hittade vi en liten del tankfoam vilket skulle kunna innebära att den satte igen det munstycket. Vidare kollade vi solenoiden till powerjeten och den funkade som den skulle. I med en begagnad kolv och en annan cylinder så hoppades vi att vi hittat felet.

Jag startade racet från trettonde plats och gjorde som vanligt en mindre bra start. På andra eller tredje varvet lyckades jag komma ifatt Joakim Karlsson på hans SV650. Jag låg bakom och skuggade ett tag innan jag fick en bra utgång på rakan och kunde bromsa om honom in i den nya sektionen, måste erkänna att jag var lite nöjd med den omkörningen. Jag har betydligt svårare att köra med tom bana än att jaga men jag gjorde så gott jag kunde men efter ett tag började jag göra misstag samtidigt som motorcykeln började gå konstigt. Ut ur Esset fick jag i tvåan istället för ettan och tittade mig om och där var Joakim precis bakom. Lyckades hålla min position ner till Torparn men ut på rakan så sa hojen upp sig igen och jag fick rulla in till depån. Kolven såg exakt likadan ut som den tidigare så vi hade inte löst felet. Oerhört frustrerande, enda lilla glädjen var att jag satte personbästa med 1.06.501.

Kvällen ägnades åt att med hjälp av Kihlander, Teddy, Stellan samt Peter Bonivart gå igenom hojen igen. Vi kollade allt vi kunde komma på men hittade inget som var radikalt fel. Vi höjde flottörnivån i förgasaren samt att vi höjde squishen/sänkte kompressionen rejält, gick igenom förgasarna, synkroniserade dem samt även avgasportarna. Henrik Nordgren kom sin vana trogen ner för ett nattpass på Dennis hoj och på hans inrådan så kikade vi på expansionskammaren efter hål men såg inget, dock tätade jag allt extra noga.

SÖNDAG.

Söndagen bjöd på samma schema som dagen innan. Jag och Kihlander hade bestämt att jag skulle köra endast ett par varv och sedan åka in och kolla. Det första positiva tecknet var att avgastemperaturen på bägge cylindrarn var mycket jämnare, nu skillde det bara 8 grader och inte hundra som tidigare. Efter att jag rev topparna så blev jag glad för det såg fint ut och hojen gick som den skulle, även om den blev lite tröttare pga. lägre kompression. Efter detta så fick jag för mig att jag skulle dreva om hojen eftersom tvåan inte funkade med min låga fart och ettan kändes för hetsig. Självklart blev det inte lika enkelt som man tror. Jag hade ett bakdrev som var två kuggar större vilket skulle passa bra. När jag fått på det visade det sig att kedjan var för kort så då var jag tvungen att byta den. Efter lite mekande och mer och mer stress att jag inte ska hinna så lyckas jag få dit en ny kedja och ett annat drev. Dessutom hade jag fått två bättre begagnade slicks av Anders så de åkte också på. Fusktrimning på hög nivå!

Väl ut på passet så kändes det redan mycket bättre men jag fick tänka till en del eftersom jag vant mig vid antalet nedväxlingar och fick tänka om lite. Efter en sex-sju varv åkte jag in i depån för att vila lite. Tittade på tiderna och jag hade bara åkt 1.07.9 vilket inte är ok. Försökte fokusera mer och verkligen se till att jag hade bra ingångsfart i böjarna så jag kunde köra på tvåan. Det gick bättre och bättre och var riktigt kul! När passet var klart visade det sig att jag kört på 1.06.110! Ingen kanontid men för mig en sänkning av mitt PB från 2007 med 1,8 sekunder.

Nu var jag laddad till racet och startade från elfte startruta men jag hade förhoppningar om att kunna komma ifatt en del framför, speciellt i starten kan man ofta ta en del 125R hojar samt att jag hoppades kunna haka på Joakim Karlsson igen. Jag fick en något bättre start och kunde glida om Teddy på innern in i Esset, skönt, men han svarade dock direkt in i Torparn där jag alltid kör för långsamt. Försökte hänga med honom efter rakan men tappade lite för mycket direkt så det gick inte. Efter bara ett par varv började dessutom kopplingen att slira vilket gjorde det svårt att få ner kraften i backen - nu har jag beställt en ny koppling...

Kommer inte ihåg så mycket av racet mer än att jag inte fick det att stämma riktigt då det mestadels var tomt framför mig. På det åttonde varvet upptäckte jag att min AIM-logger stängts av så på rakan tänkte jag åtgärda det och använde min vänstra hand till det. Nu skulle det visa sig att jag gjorde helgens kanske största tabbe då jag lyckades stänga av tändningen när jag tog tag i styrhalvan igen! Eftersom jag var lite nojig för motorn så trodde jag att den skurit. Förbannad och irriterad så stannade jag i chikanen på rakan och svor åt hojen. Dennis hade en betryggande ledning och Teddy tog sig på det sista vavet upp på pallen så hans tradition med pokaler fortsätter - det måste vi göra något åt!

Efter racet kunde jag rulla in i depån och jag trodde hojen skurit så jag och Kihlander tog isär den igen men det såg perfekt ut i bägge cylindrarna! Något förbryllad så satte vi ihop den igen och provstartade den. Kopplingen draggade och var konstig men motorn gick som den skulle...det var först i bilen på vägen hem som jag kom fram till att jag måste slagit av tändingen eftersom hojen betedde sig annorlunda jämfört med när den skär. Tyvärr spelar det ingen roll för min dåliga trend håller i sig. I de fem senaste racen jag har anmält mig till så har jag gått i mål EN gång! Tre DNF och en DNS samt en tiondeplats är för uselt!

Som vanligt stort tack till LMS för en perfekt helg och ett kanonarrangemang, tack till alla funktionärer som sliter för att vi ska få leka. Anders Kihlander för all hjälp, Teddy, Dennis, Stellan, Sleven, Peter, Torkel, Henrik, Fredde och alla andra trevliga personer i depån. Den sociala biten är minst hälften av behållningen med LMS B-race tycker jag!

Bilderna är tagna av i tur och ordning. Torkel Börjesson x 2, Björn Aronsson samt av mig själv!

Nu blir det revansch på sista KM:et!

LMS KM I 2008

Efter en vinterdvala så var det dags för årtes första KM i LMS. Kriteriet för att få delta är att du är medlem i LMS så det är blandade klasser med A och B förare. Jag körde som vanligt i klassen 125-400 cc och där deltog även Fredrik Watz bla så från start visste jag att jag skulle bli varvad men det är bara kul för Fredde brukar vinka eller köra om mig på bakhjulet. Hojen gick OK men det kändes yxigt och kantigt eftersom jag som vanligt inte tränat tillräckligt innan. Kvalade som nia med en tid på 1.08.586 vilket får anses som långsamt men ändå ungefär som jag körde förra året.

Som vanligt trevlig samvaro i depån och lite tjöt om ditten och datten. Ut till Warm up och jag gjorde misstaget att slira för mycket på kopplingen redan i provstarten vilket innebar att den började strula och när den riktiga starten gick så gjorde jag en usel start och var näst sist iväg. Tur att man kan komma ifatt en del av dem in i Esset. Dock märkte jag direkt att kopplingen inte ville vara med för den slirade kopiöst redan första gången ut på rakan. Det går att köra med en slirande koppling men det är inte så roligt eftersom du inte får ner någon som helst effekt i marken. Efter tre varv så tröttnade jag och valde att gå in i depå för att kika på loppet från sidan, alltid lika kul att se Fredde Watz gå ut ur Sviestadsböjen med fruktansvärd fart och alltid precis ut till bankanten. Nu körde han på bakhjulet varje varv också men satte ändå en tid under 0.58. Teddy tog sin vana trogen en pallplats då han på sista varvet bromsade förbi 15 årige Niclas Krey och tog sista pallplatsen. Gammal var äldst den gången i varje fall.

Efter racet så rev jag motorn och upptäckte då att den hade spikat sönder ena cylindern oerhört. Vi kollade tändning och lite annat men hittade inga allvarliga fel. Cylindern skickades till Fredde som honade ur den och satte i en spikring så jag kunde montera ihop motorn igen så den var klar för LMS B-race som var nästa mål.

LMS B-race 2007

Som vanligt tror jag att jag är ute i god tid men det blir inte alltid som jag tänker mig…
Planen var från början att åka ner själv och tävla lite, umgås och ha trevligt men så fick vi för oss att hela familjen skulle åka med ner så det blev lite mer planerande, låna husvagn, packa en massa extra saker för tre ungar och fru som ska med ner. Fredde hade fixat till mina topplock och skickade dem med DHL på onsdagen för att jag i lugn och ro på torsdagen skulle kunna skruva ihop hojen men jag fick inget från DHL. Tänkte att det kommer på fredag men det gjorde det inte så efter en del jagande så visar det sig att DHL stoppat paketet i grannens brevlåda….det fick bli mek på lördag morgon då.
Packar in hoj och alla saker, Teddy ibland är det bra att inte resa lätt.
Åker hem och matar ungar, packar väskor, packar bilar, barnstolar, kuddar, täcken, leksaker, dinosaurier, leksaksmotorcyklar, välling, mat, kylväska, barnvagn och sist men inte mins in med barnen i bilen och reser mot Örebro. Barnen sover som små ljus så vi kör hela vägen och kommer hem till Anders Kihlander och lånar tält, matar ungar och hakar på husvagnen från 1967.


Åker mot Linköping ca 21:45. Framme vid 23:30 och får besked att det är fullt i depån, ungarna är vakna, trötta och hungriga, kör runt för att få en plats. Någon påpekar att ett hjullager på vagnen är trasigt. Perfekt. Till slut bestämmer vi oss för att parkera på gräset mellan rondellen och bandepån. Baxa husvagn kör nästan ner i en brunn, ut med barnen, kläder, välling, och in i husvagnen som är gjord för tre, bädda, fixa välling och natta barn. Somnar vid 02:00 och vaknar 05:00.


Lördag.
Halvslumrar till 06:00 då det är dags att ta ut Ella i duggregnet för att resa Rustatält själv. Det går bra och Ella (1) är en ängel som hjälper mig från sin stol med glada tillrop och leenden. Ut med hojen och nu börjar det bli stressigt. Till besiktningen för att få hojen godkänd. Inga regnkläder med.
Frukost och sedan byta topplock till de som Fredde fixat. Glapp i tempgivaren. Hinner inte fixa. Hojen vägrar starta och jag springer ett helt varv i rondellen. Till slut hoppar den igång och jag är helt slut, svettigg som tusan i hjälmen, stumma ben och hög puls. Perfekt. Ut på banan och jag får bara i ettan och tvåan, efter ett tag trean men jag åker in i depån. In i tältet på den lilla miljömattan. Luta hojen och börja riva. Märker att utgående drevet inte sitter särskilt hårt vilket gör att axlarna i lådan kan hamna snett. Drar åt, testar men ingen förbättring. Luta ner hojen och river ur växellådan. Får ut den men tömmer ut all olja på miljömattan. Får hjälp av Pelle träff och Fredde med att analysera den. En gaffel ser lite sned ut. Byter den och ihop med allt igen. När vi monterar växelänkaget så märker vi att det sitter för hårt vilket gjort att jag tryckt hårt och antagligen böjt gaffeln. Bort med länkaget och ihop med hojen igen. Ut och testa får i upp till fyran. In igen och sätter länkaget lite annorlunda för att få bättre kraft. Nu funkar det. Hinner ut till andra kvalet och börjar köra. Glapp i tempgivaren pga. regn. Får plötsligt ett jättesläpp ut ur Esset men kör vidare. Ett varva men på nästa varv så hör jag det allt för bekanta ljudet av en motor som skär. Rullar in i depån. Satana perkele!
Av med kåporna och ska tömma kylarvattnet. Tomt…….
Ser att slangen till nedre cylindern har åkt av, antagligen för att jag inte dragit den ordentligt i morse pga. de fem P:na.
Poor preparations prevents perfect performance….

Bort med allt, skurit på båda cylindrarna. Stressa, stressa, meka, meka, hindra Albin (4) från att slänga ner bits i vevhuset, meka, mata ettåringar, svära, slå knogar, bli blöt om knäna, stressa, hindra Albin från att klippa av soppaslang, stressa, meka, byta kolvar, bort med avgasrör för att hälla ut skruvmejsel, hindra Måns(1) från att äta olämpliga saker från min motorcykel, trösta ledsen Måns, stressa, meka, få hjälp, tappa tålamodet, fan jag kommer hinna, ihop med alla delar, tänka, tänka, nya tändstift, dra kylarslangarna en gång, brottas med fyraåring, köpa korv, äta korv, få ketchup på ryggen eftersom Albin ska äta sin korv på min rygg när jag sitter på huk och sätter i kolvbultar. Får på skiten. Dubbelkollar allt. I med kylarvatten. Jag kommer nog hinna till racet. Samtalar med Stellan om att jag kanske hinner. Mera kylarvatten.
Hojen kissar på sig.

Svär en lång ful ramsa. Ella ler för pappa ser rolig ut. Tar en promenad. Packa ihop eller skruva mer. Kollar racet från depån. Spännande med sol och regn om vartannat.
Diskuterar med sambon om hur jag ska göra. Åka till Kolmården eller meka mer.
Ska bara kolla en sak säger jag och testar att hälla i mer kylarvatten. Ser då att jag i stressen missat att sätta i en skruv i luftningshålet på cylindern…..GAHHH!
Av med luftburk och i med skruv, läcker vid en topplocksskruv. Av med toppen och en lite klämd o-ring är felet.
Ihop med hojen. Funderar på att skita i depåtystnaden eftersom jag vill veta om den håller tätt. Fegar ur.
Sover som en stock.

Söndag.
Upp vid sex och kolla hojen igen. Verkar bra, inget läckage stillastående. Teddy kommer med solsken och glatt humör.
Startar upp den vid 08:15 och då läcker samma bult som tidigare. Nya kopparpackningar på. Tätt. Yes! Ut till träning och kör tre varv innan jag går in i depån för att kolla om det funkar. Det droppar. Vill inte byta kolvar igen så jag går in i depån och tar av kåporna. Nu droppar det från andra toppen. Av med toppen, byter topp, o-ringar och kopparbrickor. Ihop, ut och testa och nu är det tätt. Peppar, peppar, ta i trä.
Luncha med familjen och dricka en kopp kaffe och äta en glass i solen. Suveränt.
Ut till andra träningen och till och med tempmätaren vill vara med nu. Kör på och ökar farten från knapp styrfart till ok fart i varje fall. Blir ombromsad av Björn Aronsson in i Esset. Det håller inte så jag expedierar honom på rakan. Effekt är trevligt!
Hojen går bra och jag försöker öka farten. Kör 15 varv och är trött men glad. 1.08.1 är inget att skryta med men jag körde och hojen höll.

Umgås med familjen, snacka med Teddy, Stellan, Per, Fredde och Rolle. Börjar bli nervös. Varför blir man nervös för att göra något roligt?
Måste jaga Albin som dock har fått en ny idol i Teddy som fixar och donar, pysslar och leker med Albin. Kanon.

Stressmage, nervöst. Ut på sightinglap och gör en ganska kass provstart. Måste slira kopplingen hela vägen ut.
Röda lamporna tänds och jag är med, kommer iväg helt Ok men dumpar kopplingen igen, blir instängd i första böjen och har tvåan ut ur Esset istället för ettan så jag står still. Typ sist in i Torparen och alla chanser till att haka på någon är borta. Ligger bakom Rolle vars hoj går skitbra ut ur kurvorna. Fegar in i nya sektionen så jag får ta honom på nästa varv. Då blir det ensamt ett tag men jag jagar ifatt några förare. Försöker köra som den moderna mansrollen föreskriver: mjukt med aggressivt. Går sådär ibland och lite sämre där emellan. Har i varje fall kul!
Kom fyra i min klass, eller näst sist om man ser det så. Hade bara en 250SP före mig och det skyller jag på den dåliga starten. Tyvärr sänker jag mig bara till 1.07.9 men va fan jag tog mig i mål trots mina vanliga fem P:n...

 

 

 

 

Yamaha TZ-M 250

Motorcykeln »
Bilder och info om min motorcykel kommer att komma upp här snart.